Hej och välkommen till min blogg om löpning efter 50. Som så många andra har jag tränat och tävlat inom ett antal idrotter i nästan hela mitt liv. Nu är löpning och cykling enkla att hålla igång, utan lagmedlemmar, uttagningar och där träningen kan bedrivas på de tider jag själv väljer.
Som pojke var jag idrottsintresserad och tävlingsinriktad. Vi tävlade att springa runt husen där jag bodde, vi tog tid och hejade på varandra när vi skulle slå personliga rekord på gården. I skolan var jag snabbast på 60 meter och sedan vann jag även den lokala tävlingen där alla skolor på Lidingö var med. Det resulterade i att jag åkte till skol-DM i friidrott. Där sprang jag 60 meter och hoppade längdhopp. Har för mig att jag blev trea i längd och tvåa på 60 meter. Några år i rad var jag med och sprang sådana lopp som representant för Lidingö kommun som det hette då.
Senare när jag vågade mig ner till Lidingövallen för att träna friidrott fanns bara långlöpare så där fick jag börja springa långt. Alla var äldre, jag kände mig liten och spenslig och nu var jag helt plötsligt långsammast av alla. Det var en omvälvande och hård känsla för mig. Som jag minns sprang vi oftast mellan 10-15 km runt på stigarna där sista milen går av Lidingöloppet. Ibland sprang vi i en backe upp mot Björnbo och någon gång då och då körde vi intervaller längs Kyrkvikens vatten.
Jag hade nog aldrig sprungit längre än de 3000 meterna i Lilla Lidingöloppet. Snacka om uppvaknande! Här sprang Ulf Högberg ibland med oss och då märkte jag hur även tränarna var ödmjuka och såg på honom som en jätte.
Efter några månader fick jag helt plötsligt uppmaning att ta spets på några intervaller på 600 meter längs vattnet. Minns hur pirrigt det var att leda hela gruppen och försöka hålla jämn hög fart hela vägen. Det funkade nog ganska bra för jag fick då och då göra om det under kommande träningar. Vanligaste passet som jag minns var ändå 15 km Tyktorprundan. Det var väldigt långt för en 11-åring och jag började tappa redan efter några kilometer. Någon snäll farbror i klubben brukade hålla vår låga fart längst bak och när vi kom till Vallen var alla redan återhämtade och skulle duscha eller cykla hem.
Nu ungefär 40 år senare tänker jag försöka träna lite mer snällt mot kroppen och sakta förbättra mig mot mitt mål - under 40 minuter på milen. Jag följer en del bloggare och har fått lust att dela med mig av min syn på träning efter 50.
Hoppas vi ses framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar